all in my head

Jag älskar understrykningspennor! Och gula ska dom vara. Dessa är oumbärliga för mig i tentapluggstider. Jag har nämligen utarbetat ett otroligt fint system, där det inte ryms annat än gula och orangea pennor. Och självfallet en herrans massa flikar. Jag är en mästerflikare!

Igår, efter många timmar instängda i biblioteket satte jag och Hanna oss utanför skolan och njöt av kvällssolen i en timme. Himla skönt! Tydligen kan det vara varmt och soligt i Umeå också...

den lilla prinsessan

Självklart (!!!) såg jag dopet för prinsessan Estelle idag.
Så himla himla fint ♥♥♥♥

let's do it

Om någon undrar vad jag gör om dagarna, så pluggar jag. Eller, det är i alla fall vad jag FÖRSÖKER göra. Min äckliga tenta börjar nämligen närma sig med stormsteg. Egentligen vill jag sky den som pesten, men istället måste jag omfamna den med öppna armar. Jag har kind of inget val. 

Bara så att ni vet. 

something about the sunshine

ÄNTLIGEN MINA!!!!

latest news

Hanna och jag tog oss en redig promenad runt Nydalasjön. Himla fint!
Och ja, det är is kvar...

Calle kom hem från Bryssel med en låda choklad ♥♥

Fredagsfikade på Göteborg. Om ni är i Umeå, GÅ DIT!

Hanna och jag körde en favorit i repris.

Kyckling, chips och hockey

Bakade en hallonpaj till mig och Calle. 

Eller, det var mest deg och några hallon. Väldigt gott dock!

step it up

Idag var jag och Hanna (aka Skåne) på step. För något år sedan var det inte ovanligt alls. Nu för tiden vågar jag mig dock knappt in i någon annan sal än spinningsalen. Det var hemskt! Jag kände mig som ett kylskåp som hoppade upp och ner för den där stepbrädan. Om blickar kunde döda hade jag dödat Hanna flera gånger om (för ni tror väll inte jag gick dit frivilligt?!). Men jag kämpade på. Detta var step/styrka, alltså step med lite mer styrka än vanligt. He he. Under en styrkedel skulle man använda sig av en träpinne. Hanna och jag tyckte dock det var mycket roligare att fäktas med dessa än att göra benböj med dom (här finns tillfälle att skratta åt hur barnsliga vi är, eller vi var mest uttråkade av det tråkiga passet). Där och då fick vi namnet svärdtjejerna. Vi skärpte till oss och gjorde våra benböj. Och tog oss igenom det hemska passet.

Annars kan jag också berätta att jag under min vistelse här i Umeå inte hört en enda dansbandslåt på ett enda spinningpass. Det är sorgligt. Funderar på att bli spinningledare bara för att bjuda norrlänningarna på lite dansband. Min favoritledare spelar i alla fall Danny. Alltid något. 

Lite (onödig) text istället för bilder på väskor. Varsågoda!

nightingale

Dessa väskor alltså. Jag orkar inte.